Det tycker jag är självklart.
För några dagar sedan åt jag pizza med några vänner. Det var inga andra människor på restaurangen, så det tog inte lång tid innan pizzorna låg på våra tallrikar. Killen som arbetade på restaurangen var väldigt trevligt och pizzorna han bakat var väldigt goda. Kanske till och med den bästa pizza jag har ätit. När jag och mina vänner ätit klart tog vi på oss våra ytterkläder, tackade för maten och gick därifrån. Precis när dörren gled igen bakom oss så vände jag mig om, och vad fick jag se? Det skar i mitt språkhjärta, för detta var vad jag fick se:
Finn två fel
Jag tänkte: hur kan jag ha ätit här? Vilken idiot är det som inte kan stava till ”Öppet” och ”Välkomna”? Är man så korkad så kan man antagligen inte baka pizza heller. Vad var det egentligen som han gav mig att äta? Smakade det inte lite konstigt?
Min trovärdighet för pizzerian sjönk på en gång. Innan jag såg dörren tyckte jag att maten var fantastisk, men efter att min blick landat på entrédörren försvann varje gnutta av trovärdighet, professionalism och tillit.
Som ytterliggare exempel kan jag berätta om en föreläsning som jag varit på, där föreläsaren använde sig av en PowerPoint som hjälpmedel. I denna PowerPoint återfanns ett flertal stavfel som fick mina ögon att blöda. I samband med upptäckten av dessa stavfel sjönk mitt förtroende för föreläsaren och långt innan han avslutade föreläsningen hade jag avslutat mitt lyssnande.
Hur viktig är trovärdigheten? Det beror helt på vad man vill uppnå. Vill man att folk ska lyssna på vad man har att säga så bör man se till att texten i ens PowerPoint är rättstavad. Vill man ha gäster på sin restaurang så skadar det inte om menyer och skyltar är rättstavade.
Hur påverkas trovärdigheten av ett dåligt skriftspråk? Är det bara jag som reagerar på detta sätt?
Är det här verkligen rätt ställe att skriva “killen som arbetade på restaurangen var väldigt trevligt”?