En del tycker att man måste kunna svenska för att “få bli svensk”. Är man därmed svensk om man kan svenska? Vad är egentligen svenska? Går det att definiera? Det brukar sägas att ett språk är ett språk när det finns ordböcker, grammatik och regler som styr det, men är det hela sanningen? Det finns ju så många olika språk inom det som kallas svenska. Tänk själv hur många olika “språk” du behärskar beroende på i vilken situation du befinner dig: bäbisspråk, syskonspråk, jobbspråk, kompisspråk. Då handlar det om så kallad kodväxling, det vill säga att man byter mellan olika koder (sätt att prata) beroende på sammanhang.
Hur du pratar och uttrycker dig avgör till stor del hur du uppfattas av dem du möter. Det gör stor skillnad om du pratar som kungen eller om du pratar som Ronny och Ragge. Då handlar det inte om kodväxling, utan om att använda sig av olika sociolekter. En dialekt vet de flesta vad det är, men en sociolekt? Din sociolekt beror inte på var i landet du bor, utan på var på den sociala rangskalan du befinner dig. Sverige sägs vara ett av världens mest jämställda länder, utan över- och underklass, men trots det är kunde man i undersökningar så sent som på 60-talet konstatera att det var möjligt att utan större problem gissa sig till vilken socialklass folk tillhörde bara genom att lyssna till hur de talade. Alltså måste det finnas både över- och underklass (även om det idag kanske snarare handlar om utbildning/arbete än om vad du har för efternamn)! Och alltså kan ditt språk också avgöra hur du uppfattas av andra.
Det är viktigt att vara medveten om att svenska är mer än “bara” språk. Det avslöjar, definierar och begränsar. Helt av sig självt.Varje dag talar du om saker om dig själv, sätter dig själv i olika fack och begränsar dig själv. Kanske öppnar du dörrar. Utan att tänka på det.
Har du tänkt på det?
